I över 25 år har Christin Eriksson Wolff från Transtrand bott i USA. Under tiden hon var au pair i Rye, NY, utanför Manhattan, träffade hon sin man, Jon (Jonathan). De hamnade i Denver, Colorado i och med Jons arbete och Christin studerade till en kandidatexamen i Hotel, Restaurant, & Tourism Management på University of Denver, Colorado. Idag är de gifta och har två söner, 16 och 13 år gamla. Christin arbetar som rekryterare på Expert Velocity, dotterbolag till Point B, ett Business Management Consulting företag. Christin är engagerad i olika föreningar som verkar för svenskar i USA, till exempel Denver Chapter of SWEA och hon hjälpte till som lärare på Svenska Skolan Colorado i över tio år.
Hur firar du och din familj nyår, de gånger ni tillbringar den i USA?
– Vi har haft som tradition sen barnen var små att åka upp i bergen och åka skidor över nyår. Jag växte ju upp med skidåkning på jullovet så det har alltid känts som en härlig tradition att få vara uppe i bergen, åka skidor, se på fackelslalom och fyrverkerier på nyårsafton och kunna starta det nya året i skidbacken. Det här nyåret åkte vi till Los Angeles i några dagar och gjorde lite sightseeing runt Santa Monica och LA. På nyårsafton tog vi en lång cykeltur längs med havet, doppade oss (bara fötterna för mig) i det kalla havet och såg på fyrkerkerier.
Hur mycket följer du med i vad som händer hemma i Sverige? Hur gör du det?
– Jag hänger med ganska mycket via kontakten med familjen och vännerna hemma, nyheter och Facebookuppdateringar. Jag brukar lyssna på P4 Dalarna på mornarna, och titta på en del program på SVT Play. Jag tycker även om att lyssna på Sommar & Vinter i P1 och andra svenska poddar och program, ofta när jag är ute och springer. Jag är även med i en svensk bokklubb och vi läser bara böcker av svenska författare. Vi väljer ofta böcker som är aktuella i Sverige och det är kul att kunna umgås och diskutera svenska trender med mera.
Vad är det absolut bästa och sämsta med att bo i USA?
– Det är ett land med massor med möjligheter och det finns tillgång till så mycket. Denver är en lagom stor stad med Klippiga bergen precis bredvid. Underbar natur och härligt klimat med över 300 soldagar om året. Det sämsta är att det är så långt från familjen hemma.
Hur ser en vanlig vardag i Denver ut hemma hos er? En vanlig helg?
–Vi arbetar heltid båda två och våra två söner är väldigt aktiva med läxor, sporter, aktiviteter med mera efter skolan. Jag jobbar hemifrån och brukar springa eller träna på mornarna. Sebastian, som är 16, har körkort nu och kör sig själv till skolan och simträningar 8 gånger i veckan. Förr fick vi skjutsa runt på honom. Benjamin, 13, cyklar ofta med grannkompisarna till skolan och det kan han göra nästan året runt. Han är med i lite olika sporter, teater och aktiviteter antingen på skolan eller så får vi skjutsa till träningar. Vi äter alltid middag runt klockan 16.30, när alla kommer hem. Under vardagarna är det ofta läxor och träning som hinns med. Helgerna ser olika ut beroende på vad som händer och vilken årstid det är. Ofta har Sebastian en simtävling och Benjamin någon match. Vi umgås med vänner, grannar, tränar, springer, går på yoga, ser på film, spelar spel. Pojkarna umgås även med kompisar, gör musik, kanske målar eller bakar. Vi brukar gå på nån lång hike tillsammans, åka skidor ibland, gå till poolen på somrarna
Vad saknar du med Sverige i allmänhet och Transtrand i synnerhet?
– Jag saknar min familj och mina vänner mycket. Det är jobbigt med avstånden och att inte få se varandra så ofta. Jag saknar närheten till fjällen och naturen och att bo 5 minuter från skidbacken.
Tror du att familjen, eller kanske barnen, någon gång kommer att flytta till Sverige?
– Ja, kanske det. Vi pratar ibland om möjligheter att komma hem och då förmodligen till Transtrand. Det jag helst skulle vilja är att kunna bo/vara både här och där, och att kunna åka emellan lättare. Barnen är dubbla medborgare och det ger ju dem möjligheter till saker även i Sverige så småningom, ifall de vill.