Upp mot skogskanten, inbäddad bland gran och tall i norra Heden (väster om Limedsforsen) ligger den: Lassar-smedjan. Värmen under dessa fantastiska sommardagar gassar från alla håll när Lassar Ewa Andersson välkomnar till sin barndoms hemvist. Innanför smedjans dörr möts vi av en efterlängtad svalka och den tidlösa doften av smörjolja – vi befinner oss i en verkstad där ingenting är märkt av tidens tand, efter stängningen för närmare 50 år sedan. Till och med spånflisorna i stål nedanför Ewas farfar Johans svarv ligger kvar.

För Ewa är det en dröm som går i uppfyllelse när hon nu kan beskåda det nya taket, varsamt och stil-enligt renoverat av bröderna Gudmunds.

– Titta, ser du där under takfoten?! De har till och med använt gamla, solblekta brädor högst upp, så man skulle kunna tro att det är original, det är ett helt enormt fint jobb de har gjort! Det ser ut precis som före andra världskriget.

Under takfoten har man ersatt det gamla virket med friskt och solblekt dito.

Att saker och ting ser ut som original är ingen slump. I början av året beslutade äntligen Länsstyrelsen att Lassar-smedjan skulle klassas som byggnadsminnesmärkt och beviljade ett ekonomiskt bidrag som använts för att smedjan idag ska se ut exakt som på den tid det begav sig.

– Jag minns inte hur många år som jag, min familj och min brorson Stefan stått på taket och skottat snö så svetten runnit, för att inte taket skulle ramla in. Jag tror faktiskt inte att taket hade klarat en vinter till, så hjälpen från Länsstyrelsen kom i grevens tid.

Bröderna Gudmunds har lagt ett helt nytt tak på smedjan.

1997
Lassar Rune och Joel Andersson ansöker hos Länsstyrelsen om att Lassar-smedjan ska bli kulturskyddad. De får en bekräftelse om mottagen ansökan, men därefter är det tyst.

2011
Runes barn Ewa och Hans-Erik kämpar ”för hundrafemtielfte gången” med att avlägsna snö från smedjans tak och bestämmer sig för att nu ska de äntligen ta itu med att försöka få smedjan bevarad.

2012
Hans-Erik går tragiskt bort i en olycka.

2018
Ewa och Stefan (Hans-Eriks son), återupptar arbetet med att bevara smedjan genom att bjuda in till en träff i smedjan med lokala intressenter. Därefter förbereds ansökan om att byggnadsminnesbevara smedjan och den skickas därefter in.

2019
Länsstyrelsen besöker smedjan.

2020 Januari:
Förslag till beslut från Länsstyrelsen att godkänna smedjan som byggnadsminnesbevarad.

2020 Mars:
Beslut om bidrag från Länsstyrelsen till ”vård av värdefull kulturmiljö” (att renovera taket) betalas ut.

2022
Arbetslivsmuseet Lassar-smedjan beräknas invigas.

Den allra första spetsplogen i järn.

Sedan 1997 har först Ewas far Rune, tillsammans med Joel Andersson, ansökt och försökt att få smedjan kulturminnesmärkt, utan att få mer respons än att ansökan är mottagen. Lima Besparingsskog hjälper till med att laga den allra värst åtgångna delen av taket under 2000-talets första år. I augusti 2018 bjuder Ewa in lokala intressenter till en kväll i smedjan, vartefter hon beslutar att återuppta arbetet med att få smedjan bevarad, för alltid.

Bröderna Lassar Rune och Lassar Gunnar framför den sista spetsplogen som tillverkades i smedjan.

– När det första svaret från Länsstyrelsen kom inledde handläggaren med att be om ursäkt att de inte hört av sig på över 20 år…, säger Ewa och skrattar.

Lassar-smedjan upprättades av Ewas farfar Johan och hans bröder Emil och Albert i mitten av 20-talet när de behövde en plog till sin nyinköta T-ford. De tyckte att de hästdragna halvplogarna i trä inte gjorde ett bra jobb, så de konstruerade en egen träplog som sattes framför T-forden, men varken de eller traktens bönder blev helt nöjda med resultatet. De kluriga bröderna funderade en kort stund och konstruerade istället en spetsplog av järn.

Lassar Ewa Andersson vid svarven - på samma plats som farfar Johan.

1929 hade Postverket och Polismyndigheten upptäckt plogens kvaliteter och börjat använda den, sedan några år tillbaka. Bröderna hade köpt in en Scania-Vabis och monterat på en av sina plogar. Med denna skötte de väghållningen mellan Torgås och Rörbäcksnäs. Beställningarna på plogar började ramla in och succén var snart ett faktum.

– Efter något år hade de så mycket att göra att de anställde en smed. Storhetstiden var under 1930- och 1940-talet då drygt 30 man jobbade här, i skift. Totalt har här tillverkats runt 3.500 plogar i olika dimensioner. Något som är väldigt roligt är att den allra första plogen finns kvar! Den hittades för 20-talet år sedan under en hög med bråte i Rörbäcksnäs och nu står den på rastplatsen i Limedsforsen, norr om Sixten Jernbergs museum.

Denna Scania-Vabis skötte väghållningen mellan Torgås och Rörbäcksnäs i början av 30-talet.

I slutet av 1940-talet uppfanns nya konstruktioner av plogar och efterfrågan på Lassar-brödernas nitade spetsplogar i järn, sjönk. Smedjans verksamhet lades dock inte ned, man hittade på nya saker att konstruera, bland annat kranar och frontlastare till traktorer. På 1970-talet var det ändå till slut dags att helt stänga dörren, för produktion.

I och med bidraget från Länsstyrelsen och Ewa och brorsonen Stefans engagemang kan man dock snart åter öppna dörrarna till smedjan och därmed till Västerdalarnas första arbetslivsmuseum.

Gammal plogritning.
Smedjan inrymmer många gamla maskiner.

– Taket är bytt och det var den stora utmaningen. Nu återstår att byta fönster. Därefter planerar vi att utgå från foton och göra pappfigurer av de som arbetade här, gubbarna ska stå vid sina arbetsplatser, precis som det gjorde då, berättar Ewa, mycket entusiastiskt. Jag håller tummarna för att allt ska vara klart till sommaren 2022.

Ewa ser framför sig hur smedjan i framtiden kan anordna berättarkvällar med eld i ugnen och en smed på plats, att man kan anordna studiebesök för teknikutbildningar och gruppresor. Drömmen är att Lassar-smedjan åter blir den mötesplats den en gång var. När vi lämnar den svala lokalen för att åter träda in i det tropiska klimatet utanför är det enkelt att konstatera att den drömmen är på god väg att bli sann.

Det mesta i verkstaden ser ut precis som det gjorde när den slog igen på 70-talet.
Ewas farfar Lassar Johan.