Brothers of Metal – en framgångssaga från Malung

Visserligen kommer två av de åtta medlemmarna i heavy-metal-bandet Brothers of Metal inte från Malung, men nog måste man – som stolt Malung-Sälen-bo – ändå få säga att bandet kommer från Malung, när hela 75% av besättningen talar Malungsmål? I egenskap av skribent i allas vårt ”Bladet” gör i alla fall jag det. Punkt. I dagsläget bor dock endast en av medlemmarna i Malung och det är med honom, Pähr Nilsson, som jag stämt träff. Via en skarp mobillina ansluter ytterligare en bandmedlem, Mats Nilsson, till samtalet.

I den relativt snäva (i alla fall i Sverige) hårdrocksbranschen, är Brothers of Metal sedan något år tillbaka ett namn som alla känner till. Inte bara alla i Sverige. Eller i Europa. Alla i världen känner till dem – de är kort och gott världskända. När deras musik väl började spridas gick det fort, väldigt fort. Från att ha spelat på en förfest till Sabaton Open Air, till att ge sig ut på en två veckor lång turné med 11 spelningar i 4 länder, som de är nyligen hemkomna ifrån. Men låt oss ta det från början.

Killarna är hårdrockare sedan barnsben och skulle alla säkert ta sig långt i frågesporter i ämnet. ”Manowar” vore då det självklara svaret för dem om de skulle nämna ett hårdrocksband som är lite för mycket av allt, på ett bra sätt. 2012 satt några av dem på en fest i en lägenhet på Wallingatan i Borlänge. De fick feeling och kom på att de ville spela in en låt i sann Manowar-anda, en klassisk heavy metallåt innehållande alla klyschor som finns kring nordisk mytologi. Sagt och gjort: de skapade bandets första låt ”Son of Odin”, som senare skulle hamna på bandets första album. Men när låten skrevs hade de inget band, det var bara en kul grej att skriva en låt i kompisgänget. Från början fanns aldrig ens tanken på att bilda ett band. Flera av dem spelade redan i andra band, på olika håll.

Foto: George Grigoriadis

Efter ”Son of Odin” hände inte så mycket. En dag 2013 kom plötsligt en fråga från Kings Arms i Falun om de (ett av banden som en av dem var medlemmar i) kunde ta en spelning. Svaret blev: Nej, det kan vi inte men vi har ett annat band som kan spela! Det åsyftade bandet var Brothers of Metal, som vid den tiden inte ens hade ett namn. Och så hade de bara en låt – Son of Odin. Hur det än var fick de ihop fem låtar till det giget, vilket räckte. Då var de sju medlemmar. Till gig nummer två hade de utökat antalet medlemmar till åtta. På en av sina låtar ville de nämligen ha med en tjej som sjöng i sticket. Så passande då att bandmedlemmen David hade en flickvän med en fantastisk pipa: Ylva Eriksson, som även utgör en av de två medlemmarna i Falubandet ”Good Harvest” – en annan genre.

Tiden går, de gör småspelningar här och där, skaffar en egen replokal och en studio där de kan spela in själva. De gör någon låt då och då. 2014 inser de att de har låtar för att kunna spela in ett helt album för att ”det kan vara kul att ha och lyssna på när vi blir gamla”. I juni 2015 anlitar de en kompis som under 10 dagar hjälper dem att spela in. Därefter blir det åter lite stiltje. Mats berättar:

– Vi ”satt” på albumet väldigt länge. Jag försökte använda mina kontakter och pratade med de 3-4 största skivbolagen i Europa, för hårdrock och metal. Det största av dem ”Nuclear Blast”, sa att vi var för okända – att vi skulle lägga ut något på Youtube för att se responsen. Därför gjorde vi ett par enkla musikvideos och lade upp på Youtube och vi fick sanslöst bra respons. På väldigt kort tid hade vi nästan en miljon visningar, utan någon PR bakom. Folk tittade och visade varandra – klassisk ”word of mouth”, kan man säga. Efter det började en del erbjudanden att ramla in, men vi är så pass gamla att vi kände att vi inte behövde sälja våra själar. Så vi sket i bolagen och den första april 2017 släppte de till slut albumet själva på Spotify och till skillnad från vad man kan tro så var det inget skämt, säger Mats finurligt.

Foto: George Grigoriadis

Albumet streamade otroligt bra och nu hade de något att visa skivbolagen, som inte lät vänta på sig. De förhandlade fram- och tillbaka med flera bolag i över 8 månader. Ett av dem bad till sist bandet att tala om vilken deal de ville ha. Det gjorde de och fick svar: ”Nej, tack! Vi är ingen välgörenhetsorganisation – om ni får den dealen av något annat bolag så ta den!”.

– En tid senare hörde ett av de mest legendariska bolagen i branschen – AFM – av sig och gav oss exakt den dealen. Det kändes riktigt gôtt! säger Mats på klingande Malungssvenska.

De signade med AFM i augusti 2018. Skivbolaget bestämde sig för att göra en re-release av det första albumet: ”Prophecy of Ragnarök”. Det producerades nytt skivomslag och albumet fick ett gediget PR-arbete som uppbackning. Bandets egna PR-arbete vid första releasen var att göra ett inlägg på Facebook. De fick nu se vilken enorm skillnad det gör att ha ett skivbolag med PR-möjligheter, i ryggen. På ett år, från november 2018 till november 2019 ökade antalet lyssnare på Spotify med 300%.

Pähr och Mats beskriver själva bandets musik som rak metal med symfoniska inslag och en unik vokalistkombination. Ylva är en helt fenomenal sångerska som sjunger rent och vackert. Kontrasten till Jockes raspiga och råa röst är stor och låter spännande. Utöver det så gör trummisen Johan intressanta orkesterarrangemang som är med i bakgrunden, men även i mer framträdande form från låt till låt. Alltihop sammantaget blir maffigt.

De säger att de är ett demokratiskt band. Alla är med och tar de stora besluten och när det gäller låtarna är ofta alla med och ”petar” lite här och där, men oftast är det Johan, David och Micke som skriver musiken och Mats, Ylva och Jocke står för det mesta av texterna. När alla element är på plats, så blir det Brothers of Metal-musik av det hela.

Temat i musiken och texterna är klassiskt ”hårdrockigt”: Fornnordisk mytologi. Första albumet hette Prophecy of Ragnarrök (vilket med ett internationellt uttal blir ”Ragnarrock”) och handlar om undergång och slutfasen.

– Vi vet att vi balanserar på en tunn lina i vårt artisteri mellan att vara flamsiga eller tuffa. Det är helt medvetet. Vi kan inte spela våra låtar iförda jeans och t-shirt, vi måste gå all-in och göra det fullt. Vi tar av oss skämskudden och går ut på scenen med skinnkjolar, smink och knutna nävar i luften. Det lyckas inte alltid, men någonstans verkar det ändå gå hem och ligga någotsånär rätt i tiden, säger Mats.

Även deras andra album ”Emblas saga”, som släpptes av AFM i början av 2020 tar upp det fornnordiska temat, men istället för slutet handlar det nu om början. Embla är den första kvinnan i fornnordiska tron. Det blev en bakvänd ordning, men det fanns ingen plan med det, det bara blev så.

Under 2018 gjorde de ett fåtal spelningar, men efter re-releasen 2018 var det dags att äntra de lite större scenerna under sommaren 2019. De spelade då bland annat på festivalerna Sweden Rock i Sölvesborg och Rock Harz i Tyskland. Innan Sweden Rock tänkte de: ”Det vore kul om det kommer runt 100 personer och kollar på oss”. Det kom runt 10 000 personer och de upplevde det som en smärre chock att komma ut på scenen. I Tyskland där det var en mindre festival de spelade på, tänkte de: ”I Tyskland är det väl inte så många som hört talas om oss”. Fel. De gick ut som andra band med mellan 10 000–12 000 personer i publiken. Chock igen. Det gick upp för dem att de var mångas idoler.

– Det är kul att idag dela bolag med våra gamla idoler. Vår rutinerade turnéledare under januariturnén i Tyskland, Mia Mästerbo (också från Malung, by the way) höll på att sätta kaffet i halsen när hon gick igenom gästlistan inför en av spelningarna, när hon läste namnet Udo Dirkschneider. Han var sångare i Accept och en legendar i branschen. Han kom och pratade med oss efter spelningen. Det var inte det man trodde när man satt och skrev den första låten en gång i tiden, berättar Pähr med beundran i rösten.

Scenkläderna gjorde de från början själva. De har hittat kläder, väskor och skinnrockar på loppis och tygaffärer. Dessa har klippts sönder och sytts om och

ser, enligt Pähr och Mats, väldigt B ut på nära håll. Nu har de kontaktat kompisar hemma i Malung så hädanefter blir det riktigt skinn! Karl Nord, Henke Blom och Daniel Eriksson utvecklar och syr nu scenkläder för glatta livet. Sminket inför gig gör de själva, eller som de själva uttrycker det:

– Vi har några burkar svart färg som vi penslar på själva. Det är tjockt och sitter som berget – jäkligt svårt att få bort. Vi kom hem från Tyskland för en vecka sedan och jag är fortfarande svart om halsen, trots att jag gnuggar varje gång jag står i duschen…, säger Mats.

Under turnén i Tyskland fick de ytterligare ett kvitto på att de är omåttligt populära. Kvittot stavas: t-shirts. t-hirten är plagget med stor P inom hårdrockskulturen, gissningsvis köper runt 40% av besökarna på konserter en ”tischa” och de använder dem till vardags. På en popkonsert är den siffran kanske 7%, tror killarna och konstaterar att Sabaton garanterat säljer mer t-shirts än Billie Eilish. Det är med andra ord ingen tillfällighet att Pähr denna dag bär en svart Elvenkin-t-shirt när han berättar:

– Efter andra spelningen i Tyskland hade vi inga t-shirts kvar. Som tur var befann vi oss i Tyskland där leverantören av våra t-shirts finns så vi beställde nya, men de hann också ta slut… På de fyra sista spelningar hade vi inga alls.

Från den första låten som de gjorde på skoj i lägenheten på Wallingatan har de nu tagit sig till hårdrockens världsscener – i sommar spelar de på den största festivalen av dem alla ”Wacken Open Air” i Tyskland. Festivalen är slutsåld varje år. Antalet biljetter? 80 000. Ingen nolla mer eller mindre. Dessa säljer slut på 21 timmar, ett helt år innan den startar. Känn på den.

Om de hade velat och haft möjlighet att spela på heltid och turnera världen runt så hade de kunnat det, men livet kommer i vägen och det har heller aldrig varit deras mål. De är för övrigt inte 20 år längre… Många av dem har andra heltidsjobb eller pluggar och vissa har familj och barn, vilket gör kombinationen orimlig. När de får en förfrågan om ett gig så tänker de noga igenom svaret, det är väldigt selektiva och väljer bara de spelningar som de tycker ger dem mest. Som de världsstjärnor de nu är – kommer de ihåg sina rötter? Frågan är knappt färdiguttalad innan svaret kommer:

– Ja, självklart – Malung kôm full allti te vär himma! Vi talar Malungsmål med varandra hela tiden. På en av låtarna som inte kom med på det senaste albumet finns ett stick där jag pratar Malungsmål. Vi kanske tar med den nästa gång. När vi var ute på turné fick vi förklara för italienarna vad ”fika” är och så lärde vi dem att säga ”joläppel”, så de klarar sig om de någon gång kommer på besök. Man kan säga att Malung är mitten på pendylen – man gör utsvävningar, men återkommer alltid till kärnan, säger Mats.

Killarna skrattar och spånar:

– Nästa album kanske heter ”Chronicals of Joläppel” och så gör vi en turné hemma i Malung. Vi börjar på fotbollsplanen i Yttermalung, vidare till planerna i Fôss och Jägra. Sedan far vi till Öje, vidare till Skinnarvallen och så avslutar vi med en rockopera uppe på Skinnarspelscenen på Orrskogen. Det hade varit grymt!

I sommar är hittills tre festivaler inbokade:
Numirock i Finland, i juni
Wacken Open Air i Tyskland, i månadsskiftet juli-augusti.
Legends of Rock, i Spanien, i slutet av augusti

Spotify
USA, Tyskland och Sverige är de tre länder där Brothers of Metal streamas mest. Mycket streaming tyder på en yngre publik.

Epic & Melodic
Spotify har många officiella spellistor i olika genrer. I metalgenren finns listan ”Epic & Melodic”. Den artist som ligger högst på denna lista visas som listans frontbild. Mats tror (med betoning på tror, han kan inte bekräfta det till 100%) att de enda svenska artisterna under 2019 som frontade en sådan lista var Brothers of Metal och Zarah Larsson.

Musikvideos
Till sitt senaste album ”Emblas saga” har de spelat in två musikvideos till låtarna: One och Njord. Filminspelningarna är gjorda i en vikingaby i Norrtälje och i en studio i Nacka. De gjordes under två dagar under hårt jobb och ett tight schema. De finns att beskåda på Youtube.

Foto: George Grigoriadis

Mikael Fehrm, Malung, (bor i Falun), gitarr. Emil Wärmedal, Malung (bor i Borlänge), bas. Pähr Nilsson, Malung, gitarr. David Grahn, Malung (bor i Falun), gitarr. Mats Nilsson, Malung (bor i Falun), sång. Ylva Eriksson, Falun, sång. Johan Johansson, Bålsta (bor i Falun), trummor. Joakim Eriksson, Malung (bor i Falun), sång.

Här nedan hittar du en av bandets låtar med tillhörande musikvideo – Yggdrasil.