Bondjersgården i Malung har 8000 följare på Instagram

Det vackra huset på Grimsmyrheden skiftar i en grön nyans som påminner om lindblommans färg. Med sina tre våningar reser det sig stolt mot skyn, precis intill den lilla byvägen. Ur de två nymurade skorstenarna fladdrar eldröken och det nylagda rödaktiga taket ligger redo att glänsa, så fort vårsolen behagar göra entré. Husets utsida har fått ett ordentligt ansiktslyft och kvinnan bakom det heter Linneá Martens, husets ägare sedan tre år tillbaka. I samband med husköpet föddes en passion hos Linnéa – att bevara det som bevaras kan och att med varsam hand återställa så mycket som möjligt i huset, till sitt original.

På den breda stentrappen upp mot husets entré passerar man ståtliga svarta gjutjärnurnor som är redo att fyllas med jord och vackra blommor, så snart snön slutat falla… En liten, glatt skällande herre vid namn Tyke hälsar välkommen då jag stiger över tröskeln. Han är en blandning av Jack Russell/Chihuahua och är Linnéas trogne kompanjon.

Verandan i sommarskrud...
...och i vinterskrud.

Kombinationen av de höga taken, den svängda trappen med skymtande staket höst upp, kakelugnen, det tidsenliga möblemanget och utsikten genom vardagsrummet ut över de stora ängarna bakom huset, ger känslan av att befinna sig i en herrgård från sekelskiftets början. Det visar sig i själva verket inte vara så långt från sanningen.

Bondjersgården
Huset är byggt 1906 eller 1907.
Det har bytt färg genom åren.

– En man vid namn Stor Nils byggde huset 1906 eller 1907. Om det var en herrgård ska jag låta vara osagt, Stor Nils var tydligen hästhandlare, men det sägs att det här huset hade Malungs första inomhusbadrum. Men det vet jag inte säkert. Det är i alla fall byggt med gediget virke som nu hållit i 120 år och säkert kommer det att hålla i 100 till, det känns äkta. Det är väldigt bra bevarat, men det finns mycket som är ändrat och som kan återställas till sitt original.

Husets förra ägare, Linnéas bonuspappas föräldrar, bodde i huset i femtio år. När de flyttade in, i slutet av 60-talet var huset omodernt och i ett skröpligt skick. Ytskikt byttes därför i alla rum och plastmattor och heltäckningsmattor lades in. En kakelugn revs, men resterande åtta är intakta, till Linnéas stora lycka.

Kakelugen och sovrummet före renovering.
Efter renovering.

– Jag älskar stilen från sekelskiftet med kakelugnar, snickarglädje, höga lister, pärlspont och så vidare. När jag och min sambo Daniel köpte huset blev jag mer och mer intresserad av allt från denna tid; material, möbler, tekniker som användes då och hur man idag kan gå till väga för att återställa. När jag började riva saker här i huset och såg vad som fanns bakom väcktes lusten att ta fram det igen.

Linnéa började med sovrummet. Bakom dubbeldörrarna öppnar sig ett stort rum som går i försiktigt dovt grå och vita nyanser. Här står kandelaber, linneskåp och givetvis – en kakelugn. Mitt i rummet står en stor himmelssäng, bäddad i vitt med kuddar i kontrasterande varma gula färger. En ovanlig, men vacker lösning att ha sängen mitt i rummet. Och praktisk, visar det sig.

I bakgrunden skymtar Linneas walk-in-closet.

– Det är dörrar på tre av väggarna i detta rum och på den fjärde väggen är det massor av fönster, så valet var inte så svårt. Vi platsbyggde sängen och kommer aldrig kunna ta ut den härifrån utan att montera isär den, den är för stor. Utsikten över ängarna från sängen på morgnarna är oslagbar, både sommar och vinter.

I sovrummet är det gipsväggar, ett val som Linnéa förmodligen inte hade gjort idag. Huset har lärt henne massor och i nästa rum hon tar sig an är hon sugen på att testa pappspända väggar och tak, en teknik som användes i början av sekelskiftet. Hon lär sig mycket om renovering och olika stilar genom olika grupper på Facebook, Instagram, TV-program och genom att studera olika byggnadsvårdssidor på internet.

Sovrummet i Bondjersgården
Himmelssängen är platsbyggd.

2017 startade Linnéa ett instagramkonto i sitt eget namn som var tänkt att vara ett konto som de flesta andra, där man lägger ut lite bilder vad man gör på fritiden och kanske på semestern. Eftersom hennes fritid handlar mycket om huset och dess renovering, blev det mestadels bilder på det. Följarsiffran började stiga och idag är den över 8.000.

Linnea vill att även alla detaljer ska gå i sekelskiftesstil.

– Det var inget jag kunde föreställa mig, men självklart jättekul! Jag får erbjudanden om samarbeten från vitt skilda företag, allt från sportkläder till lampskärmar. Jag har valt att göra några få samarbeten som verkligen tilltalar mig och som har med huset att göra. När jag målade om huset förra sommaren samarbetade jag med Beckers och i sommar ska jag fixa trappen, där en ledstång behövs. Tänk vilken tur att det då finns företag som är specialister på att tillverka ledstänger, skrattar Linnéa.

Är man i princip uppvuxen på en byggarbetsplats och utbildad billackerare, har man knappast tummen mitt i handen. Alla fönster som hittills bytts i huset (t.ex. 20 st. småfönster enbart i sovrummet) har Linnéa gjort själv. Hon har skurit glas, monterat och målat. Helst vill hon ha munblåst glas, i tidsenlig anda, men det är inte så lätt att få tag på. Mycket av det hon vill göra kräver speciallösningar, men har hon bestämt sig så går hon all-in. Som när det gäller fästena till takets snörasskydd till exempel. Dessa och tillhörande skruvar målade hon om för att de skulle få exakt samma färg som övriga delar av taket…

Vissa saker kräver ändå assistans av fackmän och hon får mycket hjälp från Bröderna Wiktorssons snickeri i Mobyn. Hon ritar mallar och de fräser, hyvlar och sågar till exempel vindskivor, lister och spont.

Den vita karmen är ingen spegel, man ser ända in i sambons walk-in-closet.
Kakelugn och takkrona finns i båda "garderoberna".

Efter sovrummet ville Linnéa ha en walk-in-closet. Det ingick med säkerhet inte i sekelskiftets möbelvokabulär, men det finns väl inget som säger att man inte kan inreda ett modernt fenomen i sekelskiftesstil?

– När jag ändå var i farten gjorde jag en varsin till mig och min sambo. Det är två rum och två vindsgarderober som är omgjorda. Båda är på 15 kvadratmeter och har en kakelugn i hörnen. I mitten på båda platsbyggde jag garderobsöar, med byråer från IKEA som bas. De har blivit lite ”kändisar” på instagram. Jag får fortfarande frågor om hur jag gjorde dem, trots att det är två år sedan. Det är roligt att de verkar inspirera många!

Linnéa utgick från en enkel IKEA-möbel.
Hon satte på lister i olika dimesioner.
Lister även på lådorna.
Några omgångar färg och nya beslag senare.

Nästa projekt som står på tur är badrum och målning av hall. I hallen kommer hon att för första gången testa linoljefärg. Det är tidskrävande, men tålamod verkar inte vara en bristvara hos Linnéa. Hon har funderat och klurat länge på hur badrummet ska se ut – badrum fanns ju inte vid sekelskiftet och därmed heller inte rördragningar…hon har alltså inget original att utgå efter i detta fall.

– Dessbättre har jag en lillebror som är VVS-montör och driver firman Dala VS och jag tror att vi nu hittat en lösning som kan fungera för att ändå bevara så mycket som möjligt.

Lilla toaletten före.
Och efter.

Efter badrummet vet hon inte vilket rum som väntar. Hon tar ett rum i taget och har ingen brådska. Under tiden hon funderar och planerar åker hon runt på loppisar och auktioner, både i verkligheten och på nätet och fyndar möbler och inredningsdetaljer från sekelskiftet.

Hela huset är fyllt med olika sekelskiftesdetaljer som Linnéa hittar på loppisar och auktioner.
En gammal läkarbok till exempel.

– Mitt mål är att återställa allt. Alla dörrar och fönster ska bytas tillbaka, ytskikten ska vara som det har varit och se så nära original ut som möjligt, men det måste även vara funktionellt vad gäller köket och badrummet. Jag har ingen tidsplan för när allt ska vara klart. Jag tror aldrig att det blir det. Och jag vill inte det heller, för det är så spännande att hålla på med återställandet och se hur förändringarna växer fram.

Den gamal väggklockan hängde i huset förr i tiden. Den lämnade huset i och med en auktion. Nu har Linnéa lyckats få tillbaka den.
När hon lyckades köpa tillbaka den låg ett brev i den från den senaste ägaren, daterat 1966.

Kanske är det mer rätt att säga att förändringarna ”växer tillbaka”? Vare sig vilket, så blir det utfört med utomordentlig precision och ett sällsamt vackert resultat. Sannolikheten är hög att Stor Nils jublar av tacksamhet i sin himmel.